Intervju med Rabbalshede Kraft

2016.10.17

Under september har vi ställt ett antal frågor till de stora vindkraftsbolagen i Sverige. Stefan Söderling, Portfolio Manager på Rabbalshede Kraft, berättar i en intervju hur de och deras investerare ser på vindkraftsmarknaden idag och framåt, vilka justeringar som behöver göras och vad riskerna är.

Har ni några vindkraftsprojekt med tillstånd i nuläget, hur ser det ut framöver och vad planerar ni för?

– Vi fattade investeringsbeslut i våras för 22 turbiner som nu är under byggnation och som tas i drift under 2017. Vi har flera projekt som är tillståndsgivna och ett antal som är nära tillstånd. Vi arbetar kontinuerligt med att optimera våra projekt, oavsett om vi själva investerar i dem eller om de avyttras till andra investerare.

Är det i huvudsak ekonomiska skäl bakom besluten i era vindkraftsprojekt eller finns det även andra skäl?

– Det är endast ekonomiska skäl. Idag är nära 90% av investerarna rena finansiärer, ofta utländska. De går bara in om det finns en förväntan om en stabil och trygg avkastning. Däremot börjar allt fler investerare lämna fossila investeringar till förmån för förnybara då riskerna för kol- och oljerelaterade investering kan överraska på nedsidan.

Vem är en typisk investerare av ett vindkraftsprojekt?

– Majoriteten av de som investerar i svensk vindkraft idag är finansiella aktörer som pensions- och infrastrukturfonder, flera är europeiska men också amerikanska. Våra stora nordiska kraftbolag agerar till viss del men även de söker gärna stöd av finansiellt, långsiktigt kapital. Vi har även sett ökat intresse från företag att upphandla el direkt från förnybara elproducenter, denna trend har växt sig stark i andra delar av världen och i takt med ökat konsumentmedvetande bör rimligen företag se värde i att själva bidra till en grön miljöomställning – givetvis marknadsföringsmässigt men också för att förnybar elproduktion idag är konkurrenskraftig och kostnadseffektiv.

Har Rabbalshede Kraft, investerare och banker förändrat sitt risktänk och sina säkringsstrategier?

– Synen på risk-reward har ändrats hos samtliga aktörer de senaste 2-3 åren. I takt med allt lägre räntor letar investerare stabila kassaflöden och med en långsiktig, uppsäkrad kraftproduktion (minskad marknadsrisk) går det att acceptera lägre avkastning. Nordiska banker har blivit mer restriktiva med marknadsrisk och skiljer sig inte så mycket mot europeiska banker längre. Det räcker inte med analyser som pekar på stigande priser, en stor del måste prissäkras i samband med investeringsbeslut, minst 5 år fram och gärna längre vilket är svårt i vårt nuvarande elcertifikatsystem. Osäkerhet kring hur elcertifikatmarknaden ser ut fram till år 2030 gör också att bankerna tvekar. Investerare märks det inte lika mycket på. De är mer flexibla och ser positivt på Norden som region men har samtidigt ännu inte upplevt sårbarheten i det svensk-norska elcertifikatsystemet.

Är det möjligt att få ekonomi i projekten med nuvarande el- och elcertifikatpriser? Har avkastningskraven sänkts?

– Avkastningskraven har sänkts men det beror nog främst på en förändrad riskbild. Med längre säkringshorisont så minskar riskerna.

Det diskuteras att det finns en risk kring en eventuell priskollaps om förnybarhetsmålet i systemet nås i förtid. Hur ser Rabbalshede Kraft på den risken?

– Den risken har vi haft med i våra scenarioberäkningar. Det fanns absolut en risk för överetablering och därmed kraftigt fallande priser. I samband med energiöverenskommelsen i somras är denna fråga inte så relevant längre. Vi är inte oroliga, vi tror att man från myndighetshåll kommer lösa det.

Vill ni se en förlängning av det nuvarande elcertifikatsystemet eller tror ni att ett helt nytt system utvecklas?

– Vi tror att det blir en förlängning av nuvarande system och är positiva till det scenariot. Dock måste justeringar göras.

Tycker ni att elcertifikatsystemet är ett bra stödsystem eller skulle ni hellre vilja ha auktionsförfarande?

– Det är i grunden ett bra system. Små aktörer skulle förlora på auktionsförfarande, likaså konsumenter och skattebetalare. Det nuvarande systemet måste dock reformeras så det fungerar. Det är inte en fungerande marknad idag, bättre terminshandel med högre likviditet måste uppnås, likaså måste efterfrågan på längre kontrakt öka. Förslagsvis skulle man kunna ha tätare deklarationer för elhandlare för att få upp efterfrågan. Hur får man likviditet på en tidshorisont på 10-20 år? Hur tacklas teknikrisken? Det är aktuella frågor som måste hamna i fokus. Politiker och myndigheter måste våga ta i dessa strukturbeslut. Att ingripa i en marknad behöver inte vara fel om dess funktion förbättras.

Finns det något annat ni vill ta upp när det gäller elcertifikatsystemet och dess utformning?

– Ja, en sak diskuteras alldeles för lite. En förutsättning för att marknaden ska fungera är att när elpriset går ner så ska rimligen elcertifikatpriset över tid upp. De investeringar som är gjorda har tagits utifrån utbud och efterfrågan på el. I takt med att elcertifikaten försvinner efter 15 års drift var tanken att elpriset skulle stå för en större del av intäkterna då svensk kärnkraft beräknas fasas ut. När politiker nu tillför ytterligare 18 TWh i systemet så kommer elpriset att hållas nere samtidigt som elcertifikat försvinner vilket drabbar befintliga investeringar – ett svek mot dem som säkerställt den svenska utbyggnaden av befintlig vindkraftsproduktion. Denna fråga borde absolut varit en del i energiuppgörelsen, att ensidigt endast fokusera på ny vindkraft och inte ta hand om befintliga riskerar att avskräcka investerare på sikt.